Ett sista inlägg

Vår älskade Rut har gått ur tiden. Hon avled i torsdags efter en tids sjukdom.
Begravningen kommer att ske den 4:e november 13.30 i Skogskapellet på Skogskyrkogården i stillhet med familjen.
Vila i frid! Vi saknar dig!
Rapport
Här kommer en liten rapport från Rut. Efter ett besök på Dalens sjukhus som inte var så lyckat har Rut flyttat till Högdalens äldreboende för att hämta lite krafter. Förhoppningen är att hon ska krya på sig så hon orkar med bloggandet igen. Vi hoppas alla att hon blir bättre snart.
Damen i vitt
Dagboksblad.
Måste flina lite alla åt alla felskivningar och upprepningar i förra inlägget. Men man inte mer än människa och det är jag inte just nu känner jag.
Det dröjer nog innan jag blir det tror jag .
Tack alla mina bloggvänner för era lycka till, jag är djupt rörd och de betyder så mycket och stöttar verkligen som nu som mest sängliggande, jag skulle vilja tacka er en och en kanske senare
Tack, många kramar till er alla både kända och okända som blivit mina vänner.
Hemma, för hur länge,vem när?
Tack alla mina vänner för all uppmuntran, kramar utdelas i portionsvis, får ta det efter ork.
Det orkar just nu.
Min Therese kommer att vara min meddelare närjag själv inte orkar.
Ruts otur
/Therese
Några rader.
Jag kommer tillbaka, var lugna.
Sommaren fortskrider och människorna pustar, men det kommer snart ett omslag.
Kramar till er alla trogna,
Medan dagen går,
Jag ligger och tittar på det fantastiska bildspel som nästan dagligen utspelas framför mig på tapeten där jag ligger. En vildvuxen buske utan för mitt fönster antar de mest underliga mönster allt eftersom skyarna och går och som vindarna drar förbi .Ibland blir det återspeglingar som antar de mest mystikstiska former
Hälsningar till er alla er underbara människor!
Hemma.
Tack alla mina vänner för alla gulliga hälsningar.
Kramar i mängd.
Rapport
Återkommer med nyheter när jag vet något mer.
/Therese
Veckan inleder
Det syns inte att der är mitt i semestern för trafiken rusar fram precis som vanligt
Var blev var rädd om klimatet av.
Min nya ganglion fortsätter att utvecklas, hoppas att jag slipper infekter och skräp i den också.
Distriktssköterskan kommer i morgon.
Detta var dagens dagsedel.
Tack alla, jag kan bara inte sluta skriva så vänsterhänt jag än är.
Ska försöka gå en liten promenad när hemtjänsten kommer.
Framtiden.
Egentligen hade jag tänkt lägga ner här men det vore det samma att fega ur. Något säger mig att skogslandet som jag kommer från gett mig ett uns av den finska sisun till mig fast vi inget släktskap har. Visserligen har de svedjat och röjt den mark vi bebodde och vi utveckla.
Alltnog jag forsätter i miniskala som den dagbok för mig själv som det från början var tänkt. Med lite smått och gott som berör min enkla vardag.
Mitt motto Var dig själv kommer som nu alltid att gälla.
Men en sak är jag stolt är jag glad över att så många både unga och gamla tittat in och läst och kommenterat.
Vore glad om det bleve så.
Come on !
Bland favoriter.
Av mina provinsförfattre finns en som kunde skriva på både rikssvenska och mål. Den värmländske poeten från Östmark, Gunnar Ehne.Hör här:
Barndomens stigar.
Aldrig jag glömmer barndomens stigar
barfotagräsets förlovade land.
Aldrig jag glömmer
i hjärtat jag gömmer
förgäves jag drömmer
tillbaka ibland.
Kvällsböna.
Har du nôn skog i din himmel, du Gud.
Te gå i en finen kväll.
En tocken där gammel skog, du vet
mä smörsôpp å kantarell.
Vi hörd fôll om gröna änger
om söer mä vita ull
Musik ifrå harpas stränger
å gater gjord uttå gull.
Men ja skull nock int trives mä då där,du Gud.
Du vet ja ä blyg å rädd.
Dä låter så fint på nô vis, du Gud
å ja ä int tocken klädd.
Kanske du tycker ja tarjer å fråger
men dä här ä noga för mej.
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta't sôm dä ôpp när dej.
Men har du en skog
i nôn utkant, du Gud
vill jag gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsång
när dej i all evighet
Gunnar Ehne.
Värrmeböljan behåller sitt grepp.
till glädje för alla som har valt att semestra i Sverige. Man glömmer så lätt men jag kan inte minnas att vi haft så lång sammanhänngande värme på många år. Ett aber är väl myggplågan som är stor på vissa håll här i landet. Är det inte så är det ena så är det andra.
Igår var jag åter på sjukhuset fick den fjärde läkaren i den serie ortopeder som praktiserar där. Han tog bort antibiotikan, han konstateterade att den gjorde varken från eller till, så nu kanske blev av folk av mej av och slipper bo "på huse ", alltså på toaletten. Efter alla läkemedel som jag ätit sista tiden känner jag mig slak och slapp och vill ingenting. Såret på handleden är inte läkt och lite var är kvar, På tisdag ska jag tillbaka så det verkar bli en segdragen historia det här, den påverkan både humör och kondition.
Jag har haft städerska här, den ordinarie var sjuk, det gick på 20 röda minuter så många dammråttor ligger nog kvar. Men kan inte själv så får ta det man får.
Tack all mina vänner som skrivit uppmuntrande rader, jag hoppas så att så småningom kan besvara en och en. Tack !
Sommar.
Solen flödar över land och vatten, nästan i rikligaste laget. Visst har vi längtat efter sol och värme men när det kommer så kommer det i överflöd. Människorna flämtar och naturen törstar. Det gäller att vara varsam med elden, minsta gnista kan tända stora bränder.
Min balkong är bäst på mornar och tidiga förmiddagar sedan brakar hela sommaren in från syd och västersidan. Badfolket har härliga dagar och alla barn som nu kan få sitt lystmäte att leka och plaska.
Jag skulle väl inte vilja förstöra dagen med hur dåligt jag mår, sjukhusbesöket i går resulterade med ytterligare förskrivning av antibiotika med följd av att magen vänder sig ut och in. Jag blir tröttare och tröttare. Orsaken sägs att ett infekterat ganglion som missköts ända från början. Ibland vet jag inte om man kan lita på läkare och sjukhus. På onsdag ska jag tillbaka dit till återigen ny läkare, den fjärde i ordningen, man tycker ju i alla fall att man kunde få samma doktor på samma ortopediska mottagning.
Solen håller att sjunka ner bakom trädridån på andra sidan gatan och det är hur vackert som helst för att bara sitta därute och bara vara med en liten kvällssupé. Men för mej väntar sängen och vad mer kan man begära.


